Allmänt om påföljderna
När en part som ingått ett avtal inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt avtalet är det fråga om avtalsbrott och motparten har i sådant fall, under vissa förutsättningar, rätt att kräva att avtalet fullgörs samt att slutligen med myndighets hjälp tvinga avtalsparten att fullgöra sina förpliktelser. Det är dock inte i alla situationer möjligt eller ens lönsamt att tvinga fram en avtalsprestation. I sådana fall kan avtalsparten istället kräva ersättning eller kompensation i någon annan form för den förlust som parten lidit på grund av att avtalet inte fullgjorts som förväntat.
Vilka påföljder ett avtalsbrott kan föranleda beror bland annat på vilken typ av avtalsförhållande det är fråga om, vad som är reglerat i avtalet mellan parterna och vilken av avtalsparterna som brustit i uppfyllandet av sin prestation. Även avtalsbrottets karaktär påverkar möjliga påföljder.
Påföljderna av avtalsbrott i ett förhållande mellan en köpare och en säljare regleras i Köplagen. Vilken påföljd som kan komma på fråga beror enligt Köplagen bland annat på om det är köparen eller säljaren som gjort sig skyldig till avtalsbrottet, se vidare [Avtalsbrott vid köp och försäljning].
Möjliga påföljder är rätt för parten att innehålla sin del av avtalet, rätt att kräva att prestationen fullgörs, hävning av avtalet eller prisavdrag. Någon av dessa påföljder kombineras sedan ofta med skadestånd och eventuellt dröjsmålsränta [Dröjsmålsränta].
Hävning av avtalet förutsätter i regel att avtalsbrottet är av väsentlig betydelse.
Parterna kan också avtala om påföljderna av avtalsbrott i samband med ingåendet av avtalet eller vid ett senare tillfälle i ett separat avtal. Parterna kan till exempel avtala om ett avtalsvite, det vill säga ett på visst sätt bestämt vite som en part som bryter mot avtalet ska betala, se avsnitt [Avtalsvite].
I regel avtalar man ofta även om ansvarsbegränsningar [Ansvarsbegränsningar] för att på ett bättre sätt kunna förutse eventuella kostnader som kan uppkomma på grund av avtalsbrott.