Avtalsvite

Avtalsparterna kan komma överens om att den part som bryter mot avtalet ska betala ett vite som ersättning till motparten. En vitesklausul är alltså en bestämmelse i avtalet om betalning av ett visst bestämt belopp som den som brutit mot avtalet ska betala. Skyldigheten att betala vitet är helt oberoende av skadans omfattning eller värde.

En vitesklausul bör tydligt definiera under vilka villkor en part är skyldig att betala ersättning samt hur vitesbeloppet ska bestämmas. Vitet kan vara bestämt till ett fast belopp eller, till exempel vid dröjsmål kan vitet bestämmas procentuellt så att det ökar ju längre drösmålet är.

Fördelen med att avtala om vite är att parterna slipper utreda värdet av en skada och motparten behöver heller inte bevisa skadans omfattning. För att betalningsskyldighet ska uppstå räcker det med att bevisa att ett avtalsbrott inträffat. Detaljerna kring avtalsbrottet behöver alltså inte utredas.

Avtalsvitet grundar sig inte på någon lag utan på det avtal parterna upprättat. Därför är det viktigt att reglera detaljerna kring vitet.

Den bästa preventiva effekten av ett avtalsvite uppnås om man lyckas bestämma rätt belopp för vitet. För ett stort företag fungerar ett lågt avtalsvite inte som tillräckligt incitament att inte bryta mot ett avtal. Å andra sidan kan ett för högt avtalsvite vara omöjligt att betala för ett mindre företag.

Ifall skadans omfattning överstiger avtalsvitets summa kan den andra parten ha rätt att kräva skadestånd för mellanskillnaden. Även detta kan regleras uttryckligen i avtalet mellan parterna för att undvika oklarheter vid ett eventuellt avtalsbrott. Parterna kan i motsvarande mån även välja att komma överens om att vitet ska vara den enda följden av ett avtalsbrott och att till exempel köplagens regler om skadestånd, prisavdrag och hävning inte ska gälla alls.