Formfrihet

Formfrihet innebär att avtalsparterna är fria att välja vilken form avtalet ska ha. Avtalet är bindande oavsett i vilken form det upprättats. Muntliga avtal är med andra ord som huvudregel lika giltiga som skriftliga avtal.

Vad gäller vissa specifika rättshandlingar har lagstiftaren däremot ansett det befogat att ställa formkrav för avtalet. Formkraven innebär alltså ett undantag från huvudregeln om formfrihet. Formkravet gäller oftast kravet på skriftlighet men även andra formkrav är möjliga. Vissa typer av avtal ska till exempel vara bevittnade för att vara giltiga. Formkrav gäller till exempel för överlåtelse av fastighet, se vidare [5.2.10 Köp och annan överlåtelse av fastighet], [5.2.12.1 Hyra av affärslokal][5.2.15.2 Avbetalning].[5.2.15.2 Avbetalning]

Även skuldebrev, äktenskapsförord och testamente har särskilda formkrav.

Trots formfriheten är det oftast klokt att upprätta ett skriftligt avtal. Ett skriftligt avtal gör det enklare att komma ihåg vad man egentligen avtalat om. Ett skriftligt avtal fungerar också som bevis vid en eventuell tvist avseende avtalet.