Avsiktsförklaring

En avsiktsförklaring är som utgångspunkt inte bindande för den som uttrycker den. Om avsiktsförklaringar som är skriftliga används ofta den engelska beteckningen ”letter of intent” eller ”memorandum of understanding”. Ett letter of intent kan bestå i en beskrivning av ett särskilt skede av avtalsförhandlingarna. Avsiktsförklaringen kan till exempel utgöra en beskrivning av vilka frågor som behandlats samt parternas åsikt i de olika frågorna och eventuell plan för avtalsförhandlingens gång. En avsiktsförklaring kan på så sätt fungera som en grund för de fortsatta förhandlingarna. Ett letter of intent binder däremot inte parterna till att ingå ett slutligt avtal eller ens till att fortsätta förhandlingen.

Letter of intent förväxlas ofta med föravtal, vilket till skillnad från ett letter of intent binder parterna. Om avtalet binder parterna eller inte beror däremot inte på vilken rubrik man satt på det utan på vilken den verkliga innebörden är. Ett väldigt detaljerat dokument som benämnts letter of intent eller avsiktsförklaring kan egentligen vara ett föravtal om man kan utläsa en vilja av parterna att förbinda sig till att ingå ett avtal. Se [Föravtal]⁠.

Även om ett letter of intent i sig inte binder parterna kan det ha andra rättsverkningar. Att parterna upprättat en avsiktsförklaring ger intrycket av att parterna vill förbinda sig till vissa förpliktelser och det ökar förtroendet för att ett avtal ska ingås. I vissa fall kan ett letter of intent innebära ersättningsskyldighet för en part om inget avtal ingås, se [Ansvar i samband med förhandling]⁠.