Köp och försäljning

Avtal om köp eller försäljning kan ingås för många olika slag av tillgångar. Parterna kan till exempel avtala om försäljning av lösöre eller fast egendom eller leverans av en tjänst eller en hel anläggning.

Avtal om köp och försäljning kan av den anledningen se ut på många olika sätt och de kan variera från väldigt enkla köpebrev till invecklade leveransavtal.

Den enklaste formen av köpeavtal uppstår då en godkännande accept ges som ett svar på ett anbud. Avtalslagen reglerar uppkomsten av avtal, offerter och återkallandet av anbud. Anbudet behandlas i avsnitt [5.2.5.2 Anbud och accept].

Vid betydelsefulla eller stora avtal lönar det sig alltid att upprätta ett skriftligt avtal av vilket de överenskomna villkoren framgår. Parterna har avtalsfrihet vilket alltså innebär att de är fria att komma överens om villkoren för köpet eller försäljningen.

Köp av lösöre regleras i köplagen medan internationell handel regleras i lagen om internationella köp, som i sin tur bygger på en FN konvention avseende internationella köp. Dessa lagar reglerar varans egenskaper, försenade leveranser och följder av felaktigheter samt ersättningsbara skador. Lagarna är inte tvingande vilket betyder att parterna kan komma överens om att de inte ska vara tillämpliga på ett särskilt avtal. Om parterna inte avtalar något är lagarna däremot tillämpliga.

Köplagen gäller enbart för köp av lösöre, det vill säga köp av varor. Den tillämpas alltså inte på köp av tjänster men motsvarande principer gäller i hög grad för köp av tjänster som för köp av varor.

Även om parterna har avtalsfrihet är inte alla villkor som är förenade med köp sådana att parterna helt fritt kan avtala om dessa. Köp av en fastighet är till exempel en typ av köp vars form regleras i lag. På köp av fastighet tillämpas jordabalkens regler, enligt vilka ett skriftligt köpebrev måste upprättas och man får inte frångå från lagens tvingande regler.

För avtal mellan en näringsidkare och en konsument gäller konsumentköplagen vilken till skillnad från köplagen har som syfte att skydda avtalets svagare part, det vill säga konsumenten. En stor del av konsumentköplagens bestämmelser är därför tvingande.

Köp av fastighet och konsumentförhållanden behandlas separat i avsnitten [3.2 Fast egendom] och [8.4 Handel och avtal med konsumenter]