Skadestånd vid avtalsbrott
En part som har brutit mot ett avtal kan bli skyldig att ersätta den uppkomna skadan genom att betala skadestånd till den andre parten. Utgångspunkten är att den part som har drabbats av avtalsbrott ska försättas i samma ekonomiska situation som om prestation hade skett enligt avtalet.
Skadestånd kan omfatta olika typer av utgifter, prisskillnad, utebliven vinst och annan redan uppkommen eller framtida förlust som drabbat eller kommer att drabba motparten i anledning av avtalsbrottet, så länge sannolikheten för skadans uppkomst i händelse av avtalsbrott var något så när förutsebar vid avtalets ingående (adekvat kausalitet).
Skadeståndsskyldighet kan uppkomma som den enda påföljden eller i kombination med andra påföljder av avtalsbrott. Skadestånd kan till exempel kombineras med prisavdrag för fel i en vara eller med hävning av ett avtal på grund av något fel eller dröjsmål med leverans eller betalning.
Det är inte bara den som ska utföra en prestation eller leverera en vara som kan bli skadeståndsskyldig. Även mottagaren av prestationen, eller den som ska betala för en utförd prestation, kan bli skadeståndsskyldig om inte de avtalade skyldigheterna uppfylls. Om skadeståndsansvar för köpare se [Sen betalning] och [Bristfällig medverkan].
Ofta avtalar man om att indirekta skador inte ska omfattas av skadeståndsansvaret. Parterna kan också välja att avtala om en högsta gräns för ersättningsskyldigheten för att på det sättet bättre kunna förutse eventuella följder av avtalsbrott. Se avsnitt [Ansvarsbegränsningar].
I Köplagen undantas som huvudregel indirekta förluster från ersättningsansvar vid avtalsbrott avseende fel eller dröjsmål i leveransen, respektive sen betalning eller bristande medverkan från köparens sida. Även indirekta förluster ersätts dock enligt Köplagen om den avtalsbrytande parten har agerat försumligt eller om varan vid köpet avvek från av säljaren lämnad särskild utfästelse. Parterna kan också avtala om att något annat ska gälla.