Allmänt om offentlig upphandling
Offentliga avtal är olika typer av avtal om köp av varor, tjänster eller byggentreprenader som statliga och kommunala myndigheter, statliga bolag och andra upphandlande myndigheter som definieras i lagstiftningen ingår med externa leverantörer. Offentliga avtal ingås och etableras genom en process som fastställts i EU-direktiv och nationell lagstiftning.
Det huvudsakliga syftet med reglerna om offentliga avtal är att säkerställa fri rörlighet för varor och tjänster, inom EU samt att upphandlande myndigheter och enheter ska kunna utnyttja konkurrensen och tillvarata offentliga medel på bästa möjliga sätt. Detta kräver bland annat att offentliga aktörer säkerställer likabehandling och icke-diskriminering mot alla deltagare i en upphandling samt upprätthåller kraven på transparens och proportionalitet.
God kunskap om lagstiftningen om offentlig upphandling är nödvändig för att på ett framgångsrikt sätt genomföra en offentlig upphandling. Proceduren är noggrant reglerad och upphandlande myndigheter måste följa dessa regler. Anbudsgivare bör vara medvetna om att processen kring offentliga avtal avviker från den som gäller på den privata marknaden.
Den svenska upphandlingslagstiftningen bygger till stor del på EU-lagstiftningen och EU-direktiven har implementerats i form av följande lagar:
lagen om offentlig upphandling (LOU) (2016:1145)
lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) (2016:1146)
lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS) (2011:1029)
lagen om upphandling av koncessioner (LUK) (2016:1147).
Utöver lagarna för offentlig upphandling (LOU) och upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) samt upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet (LUFS) finns även en lag för tilldelning av bygg- och tjänstekoncessioner införts (LUK).
Lagen om offentlig upphandling (LOU) är den lag som oftast är tillämplig. Lagen gäller för all offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster som inte omfattas antingen av LUF eller LUFS, eller av något specifikt undantag som är tillämpligt för den enskilda upphandlingen.
De som omfattas av skyldigheten är de upphandlande myndigheterna och upphandlande enheterna. Upphandlande myndigheter är statliga och kommunala myndigheter, offentligt styrda bolag (kommunala och vissa statliga bolag) m fl. Upphandlande enheter är statliga och kommunala myndigheter som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna, företag som bedriver sådan verksamhet och som en upphandlande myndighet har bestämmande inflytande i samt företag som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna med stöd av ensamrätt eller särskilda rättigheter.
Tröskelvärden är de beloppsgränser som avgör om en upphandling ska följa nationella regler eller de direktivstyrda reglerna.
Olika regler gäller beroende på om en upphandlings värde överstiger eller ligger under ett visst tröskelvärde. En upphandlande myndighet/enhet måste därför beräkna det totala värdet av varje upphandling för att se vilka regler som gäller. Tröskelvärdena revideras vartannat år.
För upphandlingar som understiger den så kallade direktupphandlingsgränsen behöver upphandlingarna inte annonseras. Detsamma gäller om något undantag från annonseringsplikten föreligger. Det är då möjligt att genomföra en direktupphandling. Direktupphandlingar kan vara otillåtna om en upphandlande myndighet köper en vara, tjänst eller byggentreprenad från en leverantör utan att följa förfarandereglerna i upphandlingslagstiftningen och det inte finns ett tillämpligt undantag från annonseringsplikten.
Följande grundläggande principer gäller för all offentlig upphandling:
Icke-diskriminering
Principen om icke-diskriminering innebär ett förbud mot att diskriminera leverantörer på grund av deras nationalitet (exempelvis medborgarskap, etablerings- eller verksamhetsland). Den upphandlande myndigheten får t ex inte ställa krav om att bara svenska företag får lämna anbud.
Likabehandling
Principen om likabehandling innebär att alla leverantörer ska ges samma förutsättningar. Alla leverantörer måste till exempel få tillgång till samma information samtidigt, så att ingen leverantör får ett övertag. Upphandlaren får exempelvis inte acceptera ett anbud som lämnats in för sent, eftersom samma regler och tidsfrister ska gälla alla.
Proportionalitet
Proportionalitetsprincipen innebär att kraven och villkoren i upphandlingen ska stå i rimlig proportion till det som upphandlas. De åtgärder som den upphandlande myndigheten genomför får inte gå utöver vad som är nödvändigt för den aktuella upphandlingen.
Öppenhet
Principen om öppenhet (transparens) innebär att upphandlingar ska präglas av öppenhet och förutsebarhet. Uppgifter som gäller upphandlingen ska vara tydliga, upphandlingen ska annonseras offentligt och de leverantörer som deltagit i anbudsförfarandet ska informeras om resultatet.
Upphandlingsdokumenten ska vara tydligt formulerade och innehålla samtliga krav som ställs. Anbudsgivare ska därigenom kunna bilda sig en uppfattning om vad som krävs för att bli leverantör och hur valet av leverantör(er) kommer att gå till.
Ömsesidigt erkännande
Principen om ömsesidigt erkännande innebär att intyg och certifikat som har utfärdats av en medlemsstats myndigheter ska gälla också i övriga EU- och EES-länder.