Inledning till konkurrensrätten
Konkurrensrätt är det rättsområde som syftar till att se till att konkurrensen mellan olika aktörer på olika marknader upprätthålls till nytta för konsumenter. Detta sker genom att vissa beteenden sanktioneras och förbjuds.
Reglerna i den svenska konkurrenslagen har utformats efter förebild från EU:s konkurrensregler och omfattar förbud mot konkurrensbegränsande samarbete, förbud mot missbruk av en dominerande ställning, regler om konkurrensbegränsade offentlig säljverksamhet och regler om kontroll av företagskoncentrationer.
Konkurrensreglerna innehåller ett antal situationer och förfaranden som inte är tillåtna. Sådana icke-tillåtna förfaranden är exempelvis
fastställande av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor;
begränsning eller kontroll av produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar;
uppdelning av marknader eller inköpskällor;
tillämpning av olika villkor på jämförbara transaktioner, om det innebär att en handelspartner får en konkurrensnackdel; eller
krav på ovidkommande villkor ställs som förutsättning för att ett avtal ska ingås.
Alla konkurrensbegränsningar är dock inte förbjudna, utan det finns undantag för samarbete som är övervägande positivt. Syftet med konkurrensreglerna är att se till att det råder sund och effektiv ekonomisk konkurrens mellan företag på samma marknad. Huvudsyftet med EU:s konkurrensregler är att säkerställa att vissa åtgärder från företag inte hindrar den fria rörligheten mellan EU:s medlemsstater för varor, tjänster och kapital. Genom att upprätthålla en effektiv konkurrens främjas att det finns varor som är billigare, av bättre kvalitet och i tillräckligt antal, till nytta för konsumenterna.
Avtal eller avtalsvillkor som bryter mot konkurrensreglerna är ogiltiga i sig. Sanktioner mot åtgärder som begränsar eller snedvrider konkurrensen omfattar konkurrensskadeavgift, åläggande om att upphöra, med eller utan vite och skadestånd.
Konkurrensreglerna innehåller också regler för kontroll av företagskoncentrationer. En transaktion kan förbjudas om den på ett avsevärt sätt påverkar konkurrensen på en svensk eller europeisk marknad, helt eller delvis, på grund av att en dominerande ställning uppnås eller förstärks genom transaktionen.