Vertikala avtal

Med vertikala avtal avses sådana avtal som ingås mellan företag som är verksamma i olika led av produktions- eller distributionskedjan angående försäljning och inköp av varor eller tjänster. Vanliga exempel på denna typ av avtal är distributionsavtal mellan tillverkare, grossister eller detaljister och leveransavtal mellan tillverkare i olika led av produktions-kedjan. Vertikala avtal ingås således normalt mellan företag som inte konkurrerar med varandra. Dessa avtal kan innehålla olika klausuler som begränsar konkurrensen och som exempelvis tar sig uttryck i att en tillverkare sätter restriktioner för en distributör beträffande priser, geografiskt område eller kunder.

Denna typ av konkurrensbegränsningar får av förklarliga skäl större betydelse ju större ett företags del av marknaden (marknadsandel) är. Bland annat detta är anledningen till att det finns ett så kallat gruppundantag för vertikala avtal. Ett vertikalt avtal är genom detta undantag tillåtet under förutsättning att ett företag har en marknadsandel som understiger ett tröskelvärde på 30 procent. Företag med marknadsandelar som överstiger tröskelvärdet anses inneha en sådan marknadsmakt att vertikala avtal som ingås av dem inte kan förutsättas ge sådana objektiva fördelar att de kan kompensera för de negativa effekter de har för konkurrensen. Det finns i gruppundantaget också angivet några särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar, vilka – om de finns med i ett vertikalt avtal – medför att hela avtal bryter mot konkurrensreglerna, även om företagen inte har en marknadsandel som överstiger 30 procent. Särskilt allvarliga begränsningar är tvingande minimipriser och absolut områdesskydd (d v s förbud mot såväl aktiv som passiv försäljning utanför ett visst territoriellt område.

Konkurrensklausuler som varar i mer än fem år under avtalets löptid och konkurrensklausuler som löper mer än ett år efter att avtalet har upphört omfattas aldrig av gruppundantaget. För sådana begränsningar måste man göra en individuell bedömning i varje enskilt fall för att avgöra om de är tillåtna eller inte.