Varumärkesintrång

Varumärkesintrång är när en aktör, i näringsverksamhet, använder ett företagsnamn eller varumärke (kännetecken) som är förväxlingsbart med en tidigare varumärkesregistrering. För att förväxlingsbarhet ska föreligga krävs det att kännetecknet är identiskt eller liknande det tidigare registrerade varumärket samt att kännetecknet används för identiska eller liknande varor och/eller tjänster som det tidigare registrerade varumärket. Det är även möjligt att göra intrång i ett varumärke som inte är registrerat utan endast s.k. inarbetat. Dock ställer det höga krav på innehavaren till det inarbetade varumärket att bevisa att varumärket är inarbetat (d.v.s. känt på marknaden), vilket normalt kräver omfattande bevisning.

Det ska noteras att det endast är användning av ett förväxlingsbart varumärke för ett företags egna varor och/eller tjänster som är otillåtet. Det är till exempel, under vissa villkor, tillåtet att hänvisa till någon annans varumärke när ett företag önskar jämföra sina tjänster eller produkter med konkurrenters tjänster och produkter.

Ofta vill en varumärkesinnehavare framför allt få stopp på intrånget. Domstolen får på yrkande av varumärkesinnehavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varumärket, vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till ett varumärkesintrång att fortsätta med det.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till varumärkesintrång i Sverige ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varumärket samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Även den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varumärket, vilket ses som ett minimibelopp som ska betalas även av den som ovetandes i god tro har begått varumärkesintrång. Med skälig ersättning för utnyttjandet avses i praktiken oftast den licensavgift som borde ha betalats om licens hade lämnats till användning av det berörda varumärket. Rätten till ersättning för skada preskriberas, som huvudregel, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom.

I det fall åklagaren anses att det är motiverat från allmän synpunkt får denne väcka åtal för varumärkesbrott. Den som gör sig skyldig till varumärkesintrång döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, för varumärkesbrott till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms för grovt varumärkesbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.