Allmänt om fullmakt
Befullmäktigande (att ge fullmakt) är en rättshandling genom vilken huvudmannen, det vill säga fullmaktsgivaren, ger representanten, det vill säga fullmäktigen, fullmakt att till exempel ingå avtal för huvudmannens räkning med en tredje man. Fullmakt regleras i avtalslagen.
Att ge fullmakt är ett enkelt sätt att befullmäktiga någon att agera för bolagets räkning. Fullmakt kan ges genom:
självständig fullmakt, vilket innebär att fullmäktigen ges en fullmakt att ingå en tydligt definierad rättshandling (till exempel köpa en bil). Fullmakten kan ges direkt till den tredje man med vilken fullmäktigen ska ingå avtal eller annan rättshandling. Fullmakten kan även upprättas skriftligt och är då avsedd att visas upp av fullmäktigen till tredje man. Syftet är alltså att tredje mannen ska kunna förlita sig på fullmakten och ingå avtalet med fullmäktigen utan att behöva kontakta huvudmannen; eller
uppdragsfullmakt, vilket är en fullmakt som grundar sig på ett uppdragsförhållande mellan huvudmannen och den befullmäktigade. Den grundar sig på ett meddelande riktat till den befullmäktigade. Några synbara gränser för fullmaktens omfattning framgår inte. Inom affärslivet är en viktig form av fullmakt ställningsfullmakten vilket innebära att en person genom sin position på företaget kan ha rätt att vidta vissa åtgärder för företagets räkning. En kund har till exempel rätt att förlita sig på att personer som arbetar i företagets lokaler har rätt att vidta åtgärder som enligt allmän uppfattning hör till hans eller hennes arbetsuppgifter.
En skriftlig fullmakt upphör vid utgången av den giltighetstid som är angiven i fullmakten. Om ingen tid är angiven anses fullmakten gälla tills den återkallas. Fullmakten återkallas på samma sätt som den meddelats. Om fullmakten meddelats till tredje man måste den även återkallas genom ett meddelande till tredje man. Fullmakt som utfärdats skriftligen till fullmäktigen återkallas genom att fullmaktsgivaren återtar eller förstör handlingen.