Transporter och leveransvillkor för internationell handel
Leveranssättet är en central del av internationell handel eftersom avstånden kan vara långa. Välplanerade och smidigt genomförda transporter kan främja affärsverksamheten. Utförandet av transporterna kräver dock planering och att man sätter sig in i regelverk och den aktuella situationen. Att skydda sig mot transportrisker bör vara en del av företagets riskhantering.
Det finns en del tvingande lagstiftning avseende transporter. Parterna kan alltså inte välja att avtal hur som helst. Transportavtalen kan däremot innehålla delar i vilka parterna kan avtala fritt, så som avhämtnings-, distributions och terminaltjänster som olika speditörer erbjuder.
Typiskt för transportlagstiftningen är det stränga ansvar som åläggs transportören. Transportören ska vid en skadesituation visa att transportören inte är ansvarig för skadan.
Att reklamera och följa frister för att väcka talan är särskilt viktigt i skadeståndssituationer. Transportören har däremot en möjlighet att begränsa sitt ansvar i vissa situationer. Likaså är ersättningens storlek begränsad i olika transportformer mot bakgrund av den av internationella valutafondens bestämda SDR-specialvalutan. SDR, Special Drawing Right är en kalkylerad valuta vars kurs bygger på flera stora valutor.
Transportförsäkringar rekommenderas. Försäkringsskyddet skyddar även i tunga och invecklade ersättningsprocesser då försäkringsförmedlare ofta i skadesituationer sköter även eventuella rättsprocesser. Försäkringstagaren bör däremot själv ansvara för att kontrollera varorna och reklamera felen.
Genom att använda allmänt kända leveransvillkor behöver avtalsparterna inte separat i avtalet definiera stora mängder av detaljer avseende kostnader, risker, nödvändiga åtgärder eller formaliteter för flytten av varan från säljaren till köparen. De vanligaste leverensvillkoren är Internationella handelskammarens Incoterms 2012. Svenska företagare som sysslar med internationell handel har egentligen ingen anledning att välja andra leveransvillkor. Genom Internationella Handelskammaren kan man beställa olika publikationer avseende tolkningen av villkoren i Incoterms 2010.
För att undvika missförstånd och oklarheter om vad som avtalats avseende leveransen bör man i avtalet tydligt hänvisa till de villkor som gäller för transporten. Leveransklausulen består av en handelsterm, det vill säga beteckning för vilken typ av leverans det är fråga om, ort och namnet på villkoren – till exempel ”FOB Göteborg, Incoterms 2010”.
Syftet med leveransklausulen är att definiera hur leveranskostnaderna och risken för leveransen ska fördelas mellan säljaren och köparen. Leveransklausulens viktigaste syfte är att beskriva vem som bär ansvaret för varan under leveransen och när ansvaret går över till köparen. För att undvika missförstånd och oklarheter om när en skada uppkommit bör man sträva efter att använda en leveransklausul enligt vilken den ena parten ansvarar för varan under hela transporten, det vill säga står faran för varan under transporten.
Leveransklausuler definierar inte äganderättens övergång utan avser enbart vem som bär risken för att varorna skadas under leveransen. Övergången av äganderätten från säljaren till köparen är oftast knuten till betalningen eller den faktiska övergången av varan från säljaren till köparen. Reglerna för övergång av äganderätten är komplicerade i internationella samanhang. Överenskommelser om äganderättens övergång i avtalet kan i praktiken visa sig effektlösa om det finns reglering för den aktuella situationen.