Jordbruksarrende

När mark som arrenderas ska användas för jordbruk är det fråga om jordbruksarrende. Jordbruksarrende aktualiseras ofta om markägaren inte själv vill eller har möjlighet att bruka sin mark. Ungefär hälften av all jordbruksmark i Sverige är utarrenderad. Arrendatorn har i regel besittningsskydd till marken. Besittningsskyddet är starkare om arrendatorn också har sitt hem på den arrenderade marken (så kallat gårdsarrende). Eftersom jordbruk sällan bedrivs tillfälligt är jordbruksarrenden i regel långvariga.

Ett avtal om jordbruksarrende gäller om inget annat avtalas i fem år. Om arrendet även omfattar en bostad för arrendatorn får inte arrendetiden vara kortare än fem år. Vid arrendetidens utgång börjar en ny arrendetid löpa om inte avtalet sägs innan arrendetidens utgång. Uppsägningstiden är ett år om avtalstiden är fem år och åtta månader om avtalstiden är kortare än fem år.

Arrendatorn har i de flesta fall rätt till förlängning av arrendeavtalet vid avtalstidens utgång. Om arrendatorn åsidosatt sina förpliktelser eller om jordägaren behöver arrendeområdet för att dela in marken i mer ändamålsenliga bruksenheter kan det hända att rätt till förlängning inte föreligger.

Arrendatorn är skyldig att under arrendetiden vårda och underhålla arrendestället. Arrendatorn har inte rätt att överlåta avtalet till annan utan jordägarens samtycke.

Vid arrendetidens utgång ska jordägaren under vissa förutsättningar ersätta arrendatorn för sådana arbeten arrendatorn utfört på arrendeområdet för att underhålla det under arrendetiden. Om arrendatorn däremot inte uppfyllt sin skyldighet att våra och underhålla arrendestället kan jordägaren i sin tur ha rätt till ersättning. Bedömningen av parternas skyldigheter sker vi en så kallad syn av arrendestället.