Frihet att besluta om avtalets innehåll

I avtal mellan olika företag har avtalsparterna en långtgående frihet att besluta vad som ska stå i avtalet och vilka ärenden avtalet ska behandla. Avtalslagens bestämmelser är i vissa avseenden stränga men dessa kan bortses ifrån genom en ömsesidig överenskommelse mellan parterna. Avtalslagen blir alltså som huvudregel tillämplig endast då en viss fråga inte reglerats i avtalet och då man inte kan reda ut vad parternas avsikt varit.

Trots avtalsfriheten finns det vissa gränser för vad parterna kan avtala om. Lagen skyddar till exempel inte ett avtal som rör vinst från olagliga lotterispel eller köp av hyresrätter på svarta marknaden. Sådana avtal är med andra ord ogiltiga, det vill säga utan rättsverkan, och kan inte verkställas.

För vissa situationer har intresset av att skydda den svagare avtalsparten ansetts väga tyngre än fullständig avtalsfrihet avseende avtalets innehåll. Så är fallet särskilt i konsumentsammanhang och inom arbetsrätten. Inom konsumenträtten och arbetsrätten finns många tvingande regler som inte kan avtalas bort om det skulle sätta konsumenten eller den anställda i en sämre position. Konsumenter och anställda har alltså ansetts befinna sig i en så pass mycket svagare position än sin motpart, det vill säga företaget som är avtalspart, att en begränsning av avtalsfriheten är motiverad. Avtalsfriheten i konsumentsammanhang begränsas i konsumentköplagen och konsumenttjänslagen. På anställningsavtalet tillämpas lagen om anställningsskydd och ett flertal andra arbetsrättsliga lagar som sätter begränsningar för innehållet i anställningsavtalet.

Friheten avseende avtalets innehåll kan begränsas även efter att avtalet ingåtts genom att avtalet jämkas av en domstol. Ett avtalsvillkor kan jämkas eller helt lämnas utan avseende om det är oskäligt eller tillämpning av villkoret skulle leda till oskäliga konsekvenser.