Skillnader mellan anställningsavtal och uppdragstagare (konsult)

Ett anställningsavtal är ett enskilt avtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren för utförande av ett visst arbete mot lön under arbetsgivarens ledning.

Ett uppdragstagaravtal är ett avtal mellan en fristående uppdragstagare (konsult) och en uppdragsgivare. Ett uppdragsavtal kan ingås med en fysisk eller juridisk person. En uppdragstagare är inte anställd hos uppdragsgivaren och följaktligen gäller inte lagen om anställningsskydd. En uppdragstagare ansvarar vidare själv för att betala sociala avgifter, pensionsinbetalningar och liknande avgifter.

Det finns legala regler att ta hänsyn till i valet mellan att ingå ett anställningsavtal eller ett uppdragsavtal. Avgörande är inte vad parterna har bestämt, utan en sammanlagd arbetsrättslig och skatterättslig bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Viktiga, men inte alltid tillräckliga, element i ett uppdragstagarförhållande är att uppdragstagaren innehar s.k. F-skattesedel, har flera uppdragsgivare och en självständig position i förhållande till sin uppdragsgivare.

Vid avtalande om konsulttjänster skall parterna vara noggranna med de faktiska förhållandena och formuleringen av villkoren för att försäkra självständighet och affärsmässighet. Är avtalet otydligt kan det vid en arbetsrättslig tvist tolkas så att uppdragstagaren de facto är anställd hos uppdragsgivaren och vid en skatterättslig prövning kan uppdragsgivaren bli skyldig att betala sociala avgifter och straffavgift (skattetillägg).