Förbud mot diskriminering

Diskrimineringslagen ställer upp förbud för arbetsgivare att diskriminera sina medarbetare och innehåller även bestämmelser om aktiva åtgärder som arbetsgivare ska vidta för att förbygga diskriminering i arbetslivet. Diskrimineringsfrågor i arbetslivet regleras i huvudsak av diskrimineringslagen vilken tillämpas på såväl medarbetare som arbetssökande. Diskrimineringslagen har som målsättning att motverka diskriminering i samhället i stort. Lagen syftar till att motverka all diskriminering samt att främja lika rättigheter och möjligheter. Lagens diskrimineringsförbud innebär att det inte är tillåtet att diskriminera en medarbetare på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lagen är tvingande vilket betyder att avtal som inskränker en individs rättigheter enligt diskrimineringslagen inte gäller.

Lagbestämmelser om diskriminering finns även i fråga om föräldralediga och tidsbegränsat anställda medarbetare.

Då arbetsgivaren väljer vem som ska anställas eller tar andra beslut gällande anställningsförhållandet måste grunden för beslutet vara de objektiva krav arbetsuppgifterna ställer på medarbetaren. Arbetsgivaren är även i övrigt skyldig att behandla arbetstagarna lika om det inte med tanke på medarbetarens position och arbetsuppgifter är befogat att göra avsteg från likabehandling, t. ex. specifika språkkunskaper eller viss fysik som krävs för arbetsuppgifternas utförande.

För tillsyn över diskrimineringsfrågor finns Diskrimineringsombudsmannen. Diskrimineringsombudsmannen kan föra talan i domstol mot en arbetsgivare som inte följer diskrimineringslagens regler. Om arbetsgivaren bryter mot diskrimineringslagen kan medarbetaren ha rätt till diskrimineringsersättning (skadestånd).